Det stora vemodet.

Idag vaknade jag med det stora vemodet. Det blir ofta så när sjukdomen får ett rejält tag om en. Salazopyrinet har väl inte börjat fungera och skovet som dök på mig innan Grekland har inte släppt än. Idag får jag inte träna heller utan måste vila lite,och då är jag helt  lost på min fria dag. Kanske en bok och brunch på Saltan? men så mycket folk är det  minsta jag vill ha runtom mig idag. Vad gör man åt sådana dagar? Önskar ibland att jag var som Otto och bara kan krylla upp mig i  fosterställning och sova bort en hel dag;)