Hörby,,där 70-talet fortfarande andas,,,

Söndagen den 13 juli skulle egentligen innebära Traktorpulling med Sjögrens på Ekerödsrasten,men ett ytterst tråkigt väder satte stopp för allt det,och jag insåg att jag blev jättebesviken av att inte få köra inom Hörby.

Missade helt Hörby marknad i år och den där ena dagen av att få valsa runder i gamla kvarter suger i mig,så jag tog helt enkelt bilen och kameran och drog!

När jag var yngre fattade jag inte hur vackert Hörby var rent arkitektoniskt,men nu när man kör där blir man rent själaglad av de gamla villorna ,tornen och tinnarna som faktiskt finns där. Ja jo,det finns också de sjukt deprimerande gula/röda tegelbyggnaderna där försökringskassor mm ligger,skiten som dök upp på 70-talet,men tillockmed dem har sin underliga charm här.

Första stoppet blev Samrealskolan.Här gick vi sjöjd,textil som trä. Samreal har långa smala korridorer med bänkar placerade på ena sidan där riktigt obehagliga människor satt och bara väntade med hånleenden att kanske fälla en när man gick förbi,, Det var även här där kusinerna Erik och Erik orsakade världens röj genom att store Erik körde pennan på stolen tricket,medans lille Erik inte alls var med på det. Liten Erik fick en penna rätt upp i skrevet genom pungen,stor Erik såg väl sitt liv passera revy och träslöjdsläraren tofflade helt genom att svimma lika illa som Liten Erik. Ja jösses vilket blodbad.

Sparbanken i Hörby,,en monstruöst ful byggnad där jag och mormor ofta satt utanför och samlade på regnummer.  Leken var rätt rolig när man var 10,mormor däremot slutade aldrig att leka den,och en jul när jag tog med henne de 50 milen upp till Örebro undrade jag om jag skulle storkna vid det 300:de "jle 833,,julle 833" eller det 350:de.

Har också ett jättespecifikt minne av att det här gicks in och betalades min konfirmationsresa till Torquay,,en JÄVULSK massa pengar för mig(och för  föräldrarna) på den tiden,men jösses vad tacksam jag är för att jag fick åka!

Min första lägenhet låg  på bakgården i detta huset,en mini liten etta jag fullständigt älskade till döds!! Att man kunde sitta i köket och kolla  när Tornbo langade likkistor på bakgården ,lagom till frukost gjorde  bara det hela ännu mer perfekt.  Det var även i denna lägenheten jag fick min första och enda anonyma Valentines ros genom brevinkastet. Mycket värt och tack Jocke:)!

Det var tyvärr även här jag utvecklade den värsta slängen av anorexia när jag kunde stänga inne mig själv och bara sköta mina knäppa ätvanor som jag ville. Ritualerna med att dra ner för fönstret och dra ut telefonjacket så fort man skulle äta  visade sig snart bli så  vansinniga att jag härifrån bestämde mig för att flytta till Holland när det tillfället gavs,för att jag rent ut sagt inte skulle dö.

 När man körde genom hörby märkte man snabbt att det är liksom lite döende,,Pressbyrån som aldrig stod tom eller stilla är död och glömd. Hit ner galloperade man vid första chans när man gick i 7-8-9 för att köpa en glass eller godis och hänga lite helt apropå (läs sjukt uträknat) på torget ,lagom långt bort från A-lagarna,lagom nära för att de snygge killarna skulle kanske se en i de 2 sekunder de gick förbi. De såg nog aldrig mig,jag gömde mig bakom häckarna som inte längre finns där,och om de såg mig var det mest för att deras ögon skummade  efter min supersnygga väninna Rebecca.

 Bifogar en bild på  hur man såg ut då ca,,ja jösses,,,

 Uråldriga Konditori Svea ligger kvar även om det numera heter Boijerts,men inuti har inget alls förändrats!

 Man sitter då som nu fortfarande och fikar till det öronbedövande surrandet av kakkylar och tystnad. Här var det tradition att jag och Anna Persson gick och fikade på marsipangrisar  efter att vi julklappshandlat kors och tvärs över hela Hörby. Merparten av våra pengar brändes alltid på parfymerian jag inte längre minns  vad den hette. Tjejen som ägde den måste ha varit  så trött på vårt tafsande på allt vi inte hade råd med ,när det faktiskt ändå slutade med att vi brände 75% av vår givna julklappspeng på badkulor och vidriga hjärtformade dofttvålar.

Kaffet på Sveas är fortfarande 95 gradigt och stekt på värmeplattan i 3 timmar innan de öppnar,,,precis som det ska vara.

Utsikten är densamma,med den lilla skillnaden att praktfulla hörby Hotell har blivit lägenheter. Tydligen kommer där inga kortvariga besök till Hörby längre,antingen stannar man för gott eller flyr man,,,

Mammas gamla hatt och broderiaffär är numera Tipsboden.Ja jösses vilka timmar man tillbringat i den affären! Där behövde man aldrig vara rädd för att ens gamla plågoandar kom in,den coola kretsen broderade tydligen inte så mycket,,,

 Hörnet kungsgatan/Kristianstadvägen ,där jag KÖPTE min första lägenhet för den facila summan av 6500 ,en helt underbar liten etta med stort kök och badkaaaar!!! Kungsgatan Frostagatan består av 4 sådana röda HSB hus där alla som bodde var antingen -25 (i huvudet åtminstone) eller 80+ inga barnfamiljer. Fest var det alltid i någons lägenhet,och alltid pågick det något. En god väninna vi inte nämner vid namn kom på att kulverterna under husen var utmärkta hjälpmedel när man hade mer än en pojkvän i samma bostadsförening;)
I min lilla etta monterades en stripperpole upp ,då jag efter en vårdslös önskan utslängd framför min far FICK just en sådan egentillverkad och levererad vid dörren! Vilda rykten gick i Hörby att jag dansade för folk mm,men jag kan nu i mogen ålder avslöja att de ryktena snabbt hade vissnat om någon verkligen sett mig dansa,det hade liksom mer låtit,,"jag såg en köttfärgad  vattenbuffel gå rundor runt en rostfrå påle till lite piffig musik"
Tider,,,

 Assars,,gamla 34:an,,Här jobbade min syster först,och senare också jag. Mitt allra första jobb innebar att  jag tiggde mig till lite städtimmar i serveringen,som senare uppgraderades till burgarservering och första pommeshanterare. Kvinnan som ägde stället var den mest rabida psykotiska  arbetsgivare jag någonsin haft,och hon fick en att gå hem gråtandes var dag,en slags lek hon lekte med en när man  var  16. Det kunde handla om så allvarliga saker som att jag missat att lyfta upp gardinerna i rätt ordning när jag svabbade golvet ,som att jag inte staplat om de frösna pommesen i riktigt rätt takt. Jajjamän.
Det var ändå inte en scorekänsla att se denna episka ludan jämnad med marken,innan ägarinnan tappade förståndet var Assars en riktig samlingspunkt för Hörbyfolket,flipperspel,raggarbilar och milkshake,varm asfalt och musik. Tider.

 Statoilmacken,,borta,,helt enkelt bara borta:/ Vart ska nu alla Frostagatan/Kungsgatanboende köpa frukost middag och kvällberoenden??

 Att se de många tomma raserade ställenaunder en störtbölande himmel  gjorde mig less,så jag drog vidare ut till S.Rörum där man spenderade 1-6 ,och tack gode gud stod allt där kvar iaf:) Kyrkan där man vrålat många "den blomstertid" är lika vacker som alltid,om än lite glåmig i det gråtande vädret.

 S.Rörums skola,,,Alltså här är så många minnen att det nästan blev överväldigande. Grusplanen där man spelat boll och vrålat sig hes i många år.Jag noterade att de nu tagit bort de extremt taggiga sticksiga häckarna som omgav fotbollsplanen! Hahaha vilket geni som planterade giftiga piggabuskar och nyponbuskar runtom en småbarnsskola! Hahahahahaha ,,det  hade kunnat vara någon som jag.
Här på grusplanen utspelade sig mitt allra första kärleksdrama ever. Joel frågade chansen på mig  när jag gick i tvåan,och jag svarade så klart ja,han var ju ett helt ÅR äldre! Med frågan följde ett halsband(fatta så seriös han var redan då) ,men när jag senare gav tillbaka halsbandet för att jag inte ville vara ihopa med honom (orsak okänd?) samlade han halva skolan runtom sig nere vid den gigantiska vattenpölen och hotade med att släppa ner det där om jag inte tog tillbaka honom!
Utgången kan jag inte säga att jag minns,jag vet bara att det var för mycket drama för en 2:a,,,

 Och se på fan,,nog fasen fanns det oerhört obehagliga tjejernas dass kvar!!!

 Här fick vår konstanta mittpunkt fröken Lisbeth Andreasson visa mig hur man använder en binda! Ja för Lisbeth var det nog inte så konstigt att de dambindorna som låg kvar just där på satans dass bestod av en gasbindetub fylld med fetvadd,MED tillhörande sele av gasbindeväv man trädde på sig som en trosa,,det var nog historiens värsta dag när man fick gå runt med den skapelsen mellan benen i korridorerna,en dambinda som NASA kunde se på sina sattelitbilder.

 Gräsplanen bakom skolan,,här kastades det snöbollar på största allvar många vintrar. Man delades upp i 2 lag ,oftast tjejer mot killar och kastade skiten ur sig  över den dragna linjen,tills någon jävel fick för sig att kliva över linjen och mula  en motståndare. Då var det krig på riktigt med näseblod,lärare och söndriga overaller i smeten!!

 Framsida skola,,hoppa av och på skolbussen i 6 jäkla år,,Och nog fan hette alla busschaufförer Börje och Sven?

 Hittade herr konstapel på väg till bilen ,och tog med honom som ett memento från svunna tiders grusplan,full av barns skrapade knän,tappade leksaker och brustna hjärtan,,,vem vet,kanske ligger halsbandet kvar där än.

Vi hoppar snabbt som fan framåt i tiden,jag har återkomigt från Holland,och tog anställning på Konsum i Höör igen,där jag hade varit styckare och delikatessbiträde innan,ett jobb jag älskade med hela mitt hjärta! Jag längtar verkligen tillbaka till detta ibland,men så tittar jag på fd lastbryggan  på Könsums baksida och kommer ihåg många deprimerade sommarkvällar där det faktum att man jobbade från 8.00-21 och missade allt vägde tungt på en.

Jag sprang in en snabb runda på  Konsum för att se om det såg ut som jag  minndes det,men nej,,allt var så mycket mindre? Delikatessen har reducerats och Kerstins styckningsdisk som hon var så stolt över är i princip borta:/ Jag jobbade inte så länge på Konsum den omgången förräns jag fick chansen att lära mig att tatuera i Höör ,och med det starta ett helt nytt äventyr. Men det är en annan historia jag inte vill gå in på alls.

 Tänkte att jag skulle svänga inom farmor medans jag ändå var i närheten,och där fastnade jag i flera timmar  när vi gick igenom allt som hänt under  de senaste 38 åren. Tänka sig att jag nästan dök upp på årsdagen av farfar Harrys först riktiga kollaps ,där hans hjärntumör upptäcktes och livet plötsligt förändrades så drastiskt för ett styck extraordinär kvinna och tre pojkar. 

Farfar Harry dog precis innan jag föddes ,så jag fick aldrig träffa honom,men jag får helt enkelt lära känna honom genom min farmor och hennes söner.

 Körde hem som i ett töcken,,helt känslomässigt slut efter en dag av nostalgi och tankar,minnen och regn. När jag kom ut på österlen slog värmen och doften av mogen skörd emot mig som balsam för en uppruggad hjärna,och jag kände att jag verkligen kom hem. Hörby var ett hem,,nu får Ystad ta över den rollen. Hörby när man  var 14-15 var  ett svart hål man aldrig trodde man skulle slippa ifrån,och nu är det ett bitterljuvt minne jag aldrig kommer att kunna få tillbaka.

Tider,,,