Otto.

Planen var som sagt att jobba stenhårt i huset för att få iordning för en flytt,men något inom mig tvingade mig att köra hem till Otto som jag tittat till tidigare på dagen utan att bli tröstad att han såg piggare ut. 

Jag  kunde inte riktigt se om det var bättre men det såg inte sämre ut,,tills jag tittade i kattlådan. Blod.

Skakandes i hela kroppen och med hjälp av  Dansken kastade jag mig i min jävla skitbil som knappt kommer upp i 80 i denna stormen ,och flänger till Malmö med en väldigt svag bebis. 

Svag eller ej,han mjauade konstant hela vägen från Strandbaden till Malmö,min värsta skräck när det gäller att åka till veterinären ,,det skär ända in i min själ. 

Han lät inte som sigsjälv ens.

 Efter en 45 minuter fick jag komma in ( tacksamt snabbt jämtemot vad det brukar vara)  och Otto bli undersökt. Uttorkad och diarré ,ingen feber ,inga stopp i tarmen  vad hon kunde känna.
 Stora grässtrån och växtliknande saker kommer ut ur häcken på honom och jag undrar varför Birmor inte har någon självbevarelsedrift alls. Jävla betade:( Jävla älskade betare.

 Ganska omgående beslutade veterinären att han behöver läggas in för dropp och övervakning ,röntgen och blodprover,och jag var stark ,,ända fram till han rullades ut ur rummet,,då brast det fullständigt.
Det är INTTE att jag inte litar på personalen,,det är tanken på att min påg ska ligga där ensam bland en massa sjuka rädda dofter  ,bli stucken och hanterad utan att jag är där för att lugna.
Väntar på samtal idag. Jag vägrar godta annat än de bästa nyheterna.