The feeling of going -en kväll på operan

Det är alldeles för sällan jag går på Operan i Malmö,men efter ikväll kommer jag att försöka mycket mer. Lillfridan och jag diskuterade hur man borde gå mer på sådant eftersom man alltid ofelbart går ut med hjärtat i halsen och något obskyrt kultur förråd påfyllt. En kväll messade så Frida och sa,Söndag kl 16.00 ,Malmö operas.

Sagt och gjort.

Det var dessutom en strålande vinterdag på 10 grader plus;) Tåget  in ,landade rätt utanför Triangeln och gick den lilla biten bort till Teatern.

 Självklart piffar man sig lite extra för detta,något som sen skulle visa sig jävligt dumt. Pilgrimringen höll dessutom säkert en timme ,i studion dessutom,sen hade en splajs ny ring tappat 2 stenar. Bra där Pilgrim.

 Stämningen i och utanför operahuset är lätt magisk. Kan inte förklara det ,men det liknar känslan på en flygplats. Spänd förväntan och avslappning blandat med nerver, Skumt men underbart!

 Liten frida hade piffat sig sååååå fint!

 Och jag fick nöja mig med den enda lasen jag hade med mig från husflytten,men det dög!

 Fina platser,glada flickor. Live orkester ,sorlet av förberedelser,,helt fint. Framför oss satt en dansk famij med 2 små pojkar,och vi njöt så gott av att se den ena killen bi så tagen av föreställningen att han satt som på nålar hela tiden,uppmärksam som ett litet ljus! Det är fanimig annat än TV och Dataspel!

 I pausen formligen springer man då ut och fikar på något av alla de skitfina ställena i lokalen som enbart finns där för att du ska få ett glas något under de 20 minuterna pausen varar. En liten rostbiffsnitt till det gjorde det perfekt!

 Så vad ska man säga om föreställningen? Edda Magnasson slogs ju upp som ett stort namn i detta sammanhanget,och givet,hon är ju på tapeten just nu,och är verkligen så duktig som det sägs! Men alla andra,,,,alla de underbara dansarna som så bjuder på sigsjälva,gör sitt yttersta i 80 minuter för att underhålla publiken. Och vilken underhållning. Det slog mig så hårt att om du vill sudda ut bögfobier och genusdiskussioner ,gå och kolla på en dansföreställning. Det finns inte många män som är så mycket man som just en dansare är.Det spelar ingen roll om du är kvinna eller man där,de är så upptagna med just dansen  att det inte spelar någon roll.

 Just när jag trodde att det inte kunde bli bättre kom vi in i andra halvlek och ett par gjorde sitt danssolo. Kvinnan var naken på överkroppen,och det gjorde vad som utspelade sig så enormt starkt att jag grät som ett litet barn. Åter igen insikten om att ett par nakna bröst bara var ett intetsägande faktum här,dansen tog över så enormt att du bara kunde kolla på dem som en perfekt enhet,inte hur de var klädda/oklädda.
Vad handlade pjäsen om? Det kan jag inte svara dig,jag vet bara att jag  gillade den enormt,fastän jag brukra fly dedär svåra konstnärs fällorna som många installationer och uppsättningar ofta är.
Dansare som (Bland många)Lidia Wos , Belinda Nusser ,Peter Jansson, Samuel Denton och Kang Ma  gjorde hela denna pjäsen ,musiken och sången blev som en tillhörande bisak,även om deras sång var fantastisk och HELT jävla felfri! Inte en ton missades ,inte ens i de utlämnade solonummrena av Edda Magnasson .

Efter detta blev det tapas vid lilla torg,en flaska rött som trillade så snett på mig att jag mår lite funky idag  och sedan tåget hem:)

 Applåderna igår var långa,många och höga! Tre inkallningar och stående ovationer . Jag var entusiastisk,och det syns idag. Ringhelvetet bröt sånär lillfingern på mig!! Nå,,lesson learned.

Ill do it again;)