Sidvyer, senaste månaden

söndag 2 februari 2014

Ett tävlingsinlägg från Nallebjörnsaktivisten ni BÖR läsa!! (6)

Tävlanden vill vara anonym änsålänge,och det får man lov att vara ,endast jag vet vem tävlanden är. Det är inte personen bakom akten som är det viktiga det är akten som är det viktiga!


Hej Stina! 
Jag blev väldigt inspirerad av din tävling och bestämde mig för att jag ville bidra med någonting. Jag visste inte riktigt vad jag ville göra, men jag visste att jag ville passa på att stärka någon som har bra värderingar och som jobbar för att hjälpa andra. Jag ville dessutom gärna kunna göra något som kunde bli en motkraft till alla de negativa reaktioner människor som argumenterar eller arbetar för likavärde, miljö, jämställdhet och liknande får möta. Tanken var alltså att genom att hylla en viss person kunna nå ut till en stor grupp människor, på något sätt. Jag började med att samla in oönskade gosedjur genom en sida på facebook, utan att egentligen veta vad jag skulle ha dem till. När jag hade samlat ihop ett hundratal, utan att fortfarande ha en exakt plan för vad jag skulle göra med dem, skedde detta:http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article18237257.ab.
Det som berörde mig mest var att han sa att det var genant. Det enda han har gjort är att gifta sig med mannen han älskar, och argumenterat för att alla människor ska ha rätten och friheten att göra detsamma. Och för den sakens skull kastar människor ägg på honom och får honom att bli generad. De människor som väljer att kasta ägg och sten på honom borde skämmas, men definitivt inte Rickard. Så då började en plan ta form.
Igår kväll, en vecka efter att han utsatts för denna attack, skred planen till verket. Jag skrev en attackförklaring, packade in ett gäng gosedjur och åkte till Malmös Operahus. Där hängde jag lappen och ställde upp nallarna innan jag snabbt, med bultande hjärta, pep iväg. Fastän jag gjorde något bra, så var jag fortfarande galet nervös och livrädd för att när som helst bli stoppad och tvungen att förklara mig för någon argsint vakt. Men ingen såg mig, inte en människa fanns i närheten fastän klockan bara var 21.20. Jag gick och lade mig och tänkte att ”Tja, de kanske städar bort allt innan han hinner se det.”
Jag åkte förbi vid 8 morgonen efter och allt låg orört och Operan stod fortfarande tom. Efter jag varit på gymmet kollade jag Rickard Söderbergs sida på facebook och där var det: bild på mina nallar och en text om hur rörd han blivit. En snabb googling visade att både sydsvenskan (http://www.sydsvenskan.se/malmo/operasangaren-rickard-soderberg-karleksbombad-med-mjuka-djur/), Expressen (http://www.expressen.se/kvp/korslaget-rickard-nallebjorns-hyllad/), SVT (http://www.svt.se/nyheter/regionalt/sydnytt/gosedjursaktion-efter-aggkastning) och inte minst Rickard själv (http://rickardsoderberg.se/wp/2014/02/gosedjursattack/) skrivit om min lilla aktion. I skrivandets stund har Rickards inlägg på facebook, efter 8 h, fått nästan 11 200 likes, 500 kommentarer och över 700 delningar.
Jag är så oerhört glad. Jag har varit i extas hela dagen. Jag läser Rickards ord, jag läser alla andras ord, och jag VET att jag gjort någonting väldigt, väldigt bra. Fast jag gjort något så litet. Den underbara känsla jag haft i hela min existens sedan i morse är den bästa vinst jag någonsin kunnat få. Det finns helt enkelt inget som kan toppa detta, så istället för att delta i din tävling vill jag istället tacka så hemskt mycket för inspirationen och den glädje som spridits på grund av den! Jag ser gärna att du ändå publicerar detta på din blogg som inspiration för andra. Det är ändå två veckor kvar av tävlingstiden – jag hoppas att många fler tar chansen att hoppa på det här tåget. Jag är i extas!


/”Nallebjörnsaktivisten”

Red.Anmärker: jag var tvungen att tvinga människan att tävla,det var inte därför detta gjordes enbart,men det var pgr av tävlingen som tanken skapades,och jag tycker detta förtjänar att tävlas med om något!!

3 kommentarer:

Dahn-Ola sa...

Vilken fin idé!

Henric sa...

Helt rätt!

Åsa sa...

Helt otroligt fint gjort! Man blir ju nästan avundsjuk att man själv inte kommit på idén...