Hej Stina.
Här kommer mitt bidrag till din tävling "Min härliga gärning" - som för övrigt är väldigt härligt uttänkt, eftersom det blir flera vinnare oavsett vem som vinner ditt pris! Jag hoppas att mitt bidrag platsar.
Mitt bidrag är varken storvulet eller speciellt kostsamt, men jag tänkte efter ordentligt innan jag gick åstad och satte min plan i verket.
Snön ligger djup och folk är trötta och glåmiga av mörker och kylan omkring oss och jag tänkte att en bukett tulpaner
(den finaste blomman som finns enligt mig) skulle pigga upp även ett lik i långt framskriden rigor mortis.
Till vem?
Jo, det var självklart för mig (förutom frun förstås, men det blir ju inget tävlingsbidrag av en blombukett till min Åsa - henne gläder jag ju dagligen med min blotta uppenbarelse...).
Vem syns inte i samhället? Vilken yrkeskategori är kända för sin osynlighet och gråa uppenbarelse - så till den grad att man byggt hela TV-serier där man driver med deras förment tråkiga liv?
Jo; Bibliotekarien! (Jo, stavningen är rätt, var tvungen att kolla två gånger!!)
I Blentarp, där jag lever och frodas, har vi ett bibliotek som drivs av ytterst hängiven personal.
Nu kan man ju tänka som så att "det är ju deras arbete att ge oss som låntagare denna service"
- men dessa bibliotekets amasoner går faktiskt långt bortom vad som kan förväntas av dem!
Jag är en besvärlig boklånare som letar titlar som gick ur tryck innan glödlampan uppfanns, skrivna av författare som ingen hört talas om och som publicerats i upplagor som kan räknas på ena handens fingrar - även om man lekt med sticksåg som barn...
Nåväl, dessa underbara bibliotekarier vänder fullständigt ut och in på sig själva för att ordna fram det jag önskar och har som ett exempel fixat fram kopiering från en bok ur Kungl. Bibliotekets samlingar, en bok helt omöjlig bok att få tag i- som bara fanns att uppbringa där!
Inte nog med det, när jag av glömska är sent ute med återlämningen av en bok så går de själva in i sitt system och förlänger min lånetid så att jag skall slippa "böter" - bara för att nämna några av de saker de ger mig och andra låntagare i service och hjälpsamhet - i det tysta.
Nu var det payback time - något som torsdagens bibliotekarie inte alls var medveten om när jag överlämnade buketten med mitt uttryckliga och stora tack för allt de gjort för mig och alla andra i vår lilla by.
Jag bifogar en bild på buketten som överlämnades då bibliotekarien i fråga ville inte vara med på bild.
Jag måste tillägga att det kände jätteskönt att faktiskt visa en person ur en "osynlig yrkeskategori" min uppskattning och jag kände mig nog lika glad som mottagaren! Win - win!
Oavsett tävlingar, så tänker jag göra detta fler gånger - för det kändes jättebra!
Nu blev detta en halv roman, ledsen för det Stina, men jag är en ordbajsare av rang...
Mitt bidrag är varken storvulet eller speciellt kostsamt, men jag tänkte efter ordentligt innan jag gick åstad och satte min plan i verket.
Snön ligger djup och folk är trötta och glåmiga av mörker och kylan omkring oss och jag tänkte att en bukett tulpaner
(den finaste blomman som finns enligt mig) skulle pigga upp även ett lik i långt framskriden rigor mortis.
Till vem?
Jo, det var självklart för mig (förutom frun förstås, men det blir ju inget tävlingsbidrag av en blombukett till min Åsa - henne gläder jag ju dagligen med min blotta uppenbarelse...).
Vem syns inte i samhället? Vilken yrkeskategori är kända för sin osynlighet och gråa uppenbarelse - så till den grad att man byggt hela TV-serier där man driver med deras förment tråkiga liv?
Jo; Bibliotekarien! (Jo, stavningen är rätt, var tvungen att kolla två gånger!!)
I Blentarp, där jag lever och frodas, har vi ett bibliotek som drivs av ytterst hängiven personal.
Nu kan man ju tänka som så att "det är ju deras arbete att ge oss som låntagare denna service"
- men dessa bibliotekets amasoner går faktiskt långt bortom vad som kan förväntas av dem!
Jag är en besvärlig boklånare som letar titlar som gick ur tryck innan glödlampan uppfanns, skrivna av författare som ingen hört talas om och som publicerats i upplagor som kan räknas på ena handens fingrar - även om man lekt med sticksåg som barn...
Nåväl, dessa underbara bibliotekarier vänder fullständigt ut och in på sig själva för att ordna fram det jag önskar och har som ett exempel fixat fram kopiering från en bok ur Kungl. Bibliotekets samlingar, en bok helt omöjlig bok att få tag i- som bara fanns att uppbringa där!
Inte nog med det, när jag av glömska är sent ute med återlämningen av en bok så går de själva in i sitt system och förlänger min lånetid så att jag skall slippa "böter" - bara för att nämna några av de saker de ger mig och andra låntagare i service och hjälpsamhet - i det tysta.
Nu var det payback time - något som torsdagens bibliotekarie inte alls var medveten om när jag överlämnade buketten med mitt uttryckliga och stora tack för allt de gjort för mig och alla andra i vår lilla by.
Jag bifogar en bild på buketten som överlämnades då bibliotekarien i fråga ville inte vara med på bild.
Jag måste tillägga att det kände jätteskönt att faktiskt visa en person ur en "osynlig yrkeskategori" min uppskattning och jag kände mig nog lika glad som mottagaren! Win - win!
Oavsett tävlingar, så tänker jag göra detta fler gånger - för det kändes jättebra!
Nu blev detta en halv roman, ledsen för det Stina, men jag är en ordbajsare av rang...
Hälsar Martin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar