Sidvyer, senaste månaden

fredag 27 april 2012

Ångest ärr och lyckliga slut


Två ganska grafiska tatueringar,den ena rent stilmässigt den andra av en helt annan anledning.
Det är inte helt ovanligt att folk kommer till studion med frågor om ärr och att tatuera över dem,och var gång det handlar om självförvållade ärr märker jag att skammen är enorm.
Det förvånar mig väl kanske inte men det gör mig lite ledsen att ångestärr ska behöva vara stigmatiserade? 
I detta fallet är det ganska jävla övertydligt att det är av nöd och inte pgr av någon fjortisgrej där det blir poppigt att visa upp dem på lunarstorm.
I mina ögon blir det lite ett rop på hjälp trots att personen oftast gör allt för att dölja ärren och bara motvilligt pratar om det,som anorexi,det syns utåt sett men personen vill helst inte visa det,det är ens egna hemlighet,en ritual och en speciell "vän" man inte vill att andra ska syna,samtidigt som man bara vill slippa det.
Älska ångesten,hata ångesten.
Så,ångestärr,,skäms inte,men använd dem aldrig som coolhetsfaktor. Det är ett tecken på extrem otrivsel,men även en form av  självmedecinering till viss del.
De går att tatuera på,och jag dömer ingen som har dem,snarare tvärt om. Jag skar aldrig mig själv men att plåga sig själv genom att gå hungrig dag och natt i 3-4 år är inte långt ifrån det heller.
Har ni fråger om ärr och hur det går att tatuera över är ni hjärtligt välkomna att maila från hemsidan eller kommentera,inga frågor är för dumma eller onödiga.
Så till det andra grafiska.
 Frihandade lite på en helt guttig kund som jag tyckte jag kände igen(och det händer ju aldrig,jag känner inte igen någon!) och efter en kort sittning råkar jag fråga kunden om hon har katt,och kort därefter om det  var katten Bamse som trillade ner i en brunn i St.Herrestad  som det stod om i Allehandan,och det var det!!
Hur jag kan koppla detta det vet jag inte men jag kommer ihåg att jag grät av lycka när jag läste att Bamse efter 2 veckor räddades av barnen som lanserade en massiv räddningsaktion ,och en överlycklig Bamse som klamrade sig fast vid mamman:) 13 år är han idag och fortfarande go och glad!
Kärlek:)

3 kommentarer:

Anna Hellbom sa...

Sjukt cool bandlogga.

Sen vet du hur evigt tacksam jag är över dina konstverk som döljer mina ärr, som finns på kroppen av olika anledningar.
Snart 30 å skäms lika mycket nu som då....kommer aldrig bli fin, men med din hjälp så är jag iaf lite finare.

tack!

Anonym sa...

Hej!

Jag undrar om det går att tatuera över ärr som är utbuktade, och ca 5 mm breda?

Tack!

Stina sa...

Hej anonym,,jo det gör det ,men det är svårt. Vet man inte vad man pysslar med så blir det lätt blowouts i ärret och då blir det mer synligt. Inte heller r det läge att tatuera över med ett porträtt tex,,då syns ärren mer och ansiktet kommer att se konstigt ut.