Intervju med en mamma.

Detta startade i mitt huvud när jag för femtielfte gången pratade med en kund om deras föräldrar och insåg tillsammans med dem att de inte visste speciellt mycket om deras föräldrar (mamman i det fallet som slog mig hårdast) just i den åldern vi är i nu. Från det att man föds har man en specifik bild av henne som mamma.Men innan vi fanns till var de ju Anna,Karin,Vera,,ja oss,,,så vad vet du eg om din mamma? 

Jag tror mig veta en hel del då öppenhet alltid har varit en del av vår familj,men ändå  kom vissa av svaren som en mjuk box mot hjärnan och tårarna började trilla.

För er kanske inte denna intervjun säger  så mycket men för mig och min syster är den ren värme.

Intervju med en mamma.

1 .Vad är ditt tidigaste barndomsminne av din egen mamma? Minns du din mormor?

1. Jag har inget klart enskilt minne som kan sägas vara det första minnet, men jag har mina första minnen från någonstans i 3-års åldern och det är en massa olika fragment som i mitt huvud blir någon slags helhet.

     Min morfar dog innan jag föddes och min mormor dog när jag var liten bebis, så av dem har jag inget minne alls.

 2.Vad är de sämsta och bästa minnena av din far?

2. Dom dåliga minnena har jag nog sorterat bort. Trots att min far periodvis överkonsumerade alkohol, så var han aldrig dum mot mig.
     Däremot har jag en hel roman av fina minnen av Far. Allt ifrån fisketurer, svamp och bärplockning, trädgårdsodling, husrenovering, målning som jag

      fick ha fördelen att lära av honom.

3.Fråga:Hur var din skolgång? Hård,lätt? Minns du dina lärare och var de hårda mot er? Vad användes för bestraffning mot er ? Kan du komma ihåg något speciellt ni hittade på i skolan (7-9 och uppåt) som tjuvröka mm?

3.  Jag älskade skolan, trots att jag periodvis blev lite mobbad. Men jag var nog för stark i min egen identitet, så det bet nog inte så hårt på mig:).(följdfråga:Vad blev du mobbad för?)1. Jag blev kanske mest retad för mitt efternamn. Hägg: "kan du lägga ett ägg, Hägg?", Häxan, Hägg skägg. Men eftersom jag inte brydde mig så mycket, så var det väl inte så kul kan jag tänka. Berättade för mor vad dom sa och hon sa bara att dom kommer nog att ångra sig en vacker dag, så strunta i dom.

Här skiljer sig vår skolgång markant. Jag avskydde 7-9 då mobbingen var rätt hård.Att överleva stod på schemat och det var inte alltid lätt.Kan inte minnas att jag njutit mer än ett par dagar sammantagit av den tiden.

  Jag hade väldigt lätt för att lära mig och fick stipendie i moderna språk när jag gick i motsvarande 8:an.

     Jag minns en hel del av mina lärare. Den första var en lärarinna. Hon var rätt sträng. En gång hade syrran målat mina naglar (jag gick i första klass i en liten byskola då) och hon blev jättearg och sa till mig att jag skulle gå ut och tvätta av färgen. Det gick ju så klart inte!!

Jag var lite av en buse i skolan och fick en hel del anmärkningar hem till mor att skriva på. Den ena var en rökanmärkning (mycket allvarligt på den tiden). Men
     mor skickade bara tillbaka anmärkningen med påskrift och en kommentar att hon visste att jag rökte och att jag fick för henne:)).

Hahaha ja,det låter som mormor;)
     Sedan hade jag en musiklärare som inte var av den trevliga sorten precis. Jag skulle gå och lära mig att spela piano, det kunde man göra på skolan på håltimmar eller efter skoldagens slut, men han började göra närmande mot mig på lektionerna, så jag sa att jag ville sluta. Jag anmälde till rektor att han tafsade på mig, men det var inte stor mening med det på den tiden. Vem trodde på en vilsen 14-åring!

      Hela min skoltid ser jag mest som en ganska lycklig tid i sin helhet. Jag tror att det beror på att jag var mycket ensam från 4 års ålder och fram tills dess jag började i skolan.

Här var jag då tvungen att fråga varför hon var så ensam? Svaret gjorde att tårarna trillade ner för mina kinder och ren ilska infann sig för att jag inte var där för min egen mor när hon var bara ett litet barn,för att skydda och hjälpa.Vet att tanken är absurd,men oavsett finns den där så stark att  jag vill bryta barnflickans hals!!

2. Vi hade barnflicka hemma när jag var liten. Vi hade otur med dem och dom var inte precis snälla. Varken vid mig eller Britt. En gång när mor kom hem och hade köpt vars ett äpple till mig och Britt (det fick vi inte så ofta på vintern, för det var dyrt), så tog barnflickan äpplet ifrån oss och la det i ett skåp och sa att vi skulle äta middag innan vi fick äpplet. Vi såg aldrig våra äpplen. Hon tog dom själv:(
När mor skulle anställa den fjärde barnflickan så vägrade jag. Jag ville INTE ha fler barnflickor. Det var när jag var 3 1/2 år ungefär.

Efter det var jag själv hemma när mor jobbade. En grannfru tittade till mig mellan varven och jag kunde gå in till henne om det var något.
På morgnarna kokte jag min egen havregrynsgröt. Mor ställde grytan med gryn o vatten i på spisen innan hon gick till jobbet och en stol framför spisen så jag nådde upp. Sen fixade jag gröten när jag vaknade. Mor ringde hem lite senare och kolla så jag hade kommit ihåg att stänga plattan:)
Men jag hade en ständig följeslagare. Margareta. Det var bara jag som såg henne, men henne lekte jag med hela dagarna. Ibland fick mor duka en extra tallrik för då var Margareta på besök på kvällen. Vilken fantasi va:)
Jag ser bara det lilla lilla barnet vid spisen och dör lite i hjärtat,,mamma du får hela korgar med äpplen av mig om du vill!!!!!!!!!!!

 26. Har du någon gång blivit rejält sviken av dina föräldrar och vad hände isåfall?

26. Det finns ett mycket mörkt minne i mitt liv som jag aldrig kommer att glömma. Det var när far efter det att mor lagt in om skilsmässa, gick sin väg för att flytta till sin syster i Värnamo. Det var strax innan jul och jag var 10 år gammal. Jag stod i fönstret och såg hur han gick med nedböjt huvud och liksom ihopsjunken och det snöade stora vita flingor som lade sig på hans axlar. Då tyckte jag att mor svek både mig och honom. Då glömde jag alla nätter jag legat vaken och lyssnat på hur dom bråkade med varandra. Det var mycket svart.

Här gråter jag igen,,, vartfan fanns jag i dessa tider:(  jag kunde ju,,,kunde ju,,,,,inte född än:/

4.När fick du din första mens,och hur hanterade ni det?

 4.   Min första mens fick jag när jag var 12 1/2 år. Det var inte något större problem efetrsom mor hade förberett mig väl på vad som komma skulle.

5.Hur träffade du din första pojkvän och tänker du på den människan fortfarande? Bra eller dålig känsla?

5.  Den första killen som jag pussade var en klasskamrat och hans föräldrar var bekanta med mina föräldrar, men då var vi inte mer än ca 11 år gamla.
     Den första riktiga pojkvännen var nog din pappa och honom träffade jag i skolan. Vi var tillsammans ett tag, men sen tog det slut och sedan flytta jag till Värnamo

     och vi träffades igen ett år innan du föddes. Vi var gifta i 23 år. Klart jag tänker på både honom och på första killen med.

6.Hur var ditt förhållande med din syster?

6.   Förhållandet till min syster var nog som de flesta syskonrelationer. Hon var 6 1/2 år äldre än mig, så vi hade ju lite skilda intressen.

7.Träffade/umgicks du med din far ofta som tonåring och hur var den tiden?

7.    Från 10 års ålder och tills jag var 16 träffade jag min far varje sommarlov och varje vinterlov. När jag var 16 flyttade jag hem till honom.

Både lätt och svår. Men jag var ju så van att klara mig själv, så det var inga större problem. Far var snäll och rolig när han hade druckit. Det var ibland som det gick lite överstyr. Men då gick han och la sig och sov. Jag försökte få honom att dricka mindre, men han hade hållit på för länge. Men han var alltid snäll. Vi satt ofta och spelade kort på kvällarna:)

8.Vad var känslan när ni köpte ert första hus,och vad var planen?

8.   Det var spännande och jättekul att få sätta sin egen prägel på sitt boende. Nu var det inte det flottaste och dyraste huset man kunde tänka sig, men det dög till oss och jag tyckte det var jättefint. Nån särskild plan vet jag inte om vi hade. 

9.Vad kände du när du blev gravid första gången? Var du rädd,var du fundersam?

9. Jag blev så himla lycklig och tyckte det var både roligt och spännande. Jag njöt hela tiden och var inte rädd för nånting, trots att jag blev rätt så sjuk på slutet. 

    Funderingar....nej, jag skulle ha barn och det var inget märkvärdigt med det. det fick ju alla!

10.Vad kände du när du såg din förstfödda?

10. Fullständig total lycka!

 Det enda jag kollade va att hon hade vänster lilltå, för det saknade både Ingvar och hennes morfar:). Namnet hade Ingvar och jag spikat innan. Att sortera ut vad man tänkte är alldeles omöjligt. Man var bara så himla glad över det lilla livet:) 

 

11.Om världen hade varit perfekt med no stops,vad hade du jobbat med nu?

11. Läkare.

13.Vad funderar du på precis innan du somnar?

13. Morgondagens utmaningar och rutiner.

14.Vad kommer du ihåg av din bästa vän i tonåren?

14. Jag kan inte säga att jag hade en bästa vän i tonåren. Jag hade flera inte alltför tighta vänner som jag umgicks med. Vi hade rätt kul tillsammans.

Hade själv en rad goda väninnor i dessa åren och kan inte ens tänka mig hur skolan varit utan dem! Anna Persson,Vera,Rebecca,,,

15.Har du gjort något du ångrar  väldigt väldigt mycket?

15. Jag har gjort saker som inte har varit så bra, men inget som jag ångrar väldigt väldigt mycket. Att gå omkring och ångra något som redan skett och som man inte kan ändra på, leder ingen vart. Bättre då att försöka ta lärdom av det som inte blev bra och inte göra samma sak igen.

16.Om du hade fått säga något till din far nu,vad hade det varit?

16. Jag älskar dig oändligt mycket och saknar dig så det gör ont ibland!

Det är så svårt att greppa att saknaden efter alla dessa åren är så stor,att det aldrig faktiskt blir ok.

18. Vad kände du när din far gick bort och hur gammal var du då?

18. Jag kände lättnad eftersom han var så sjuk. Men samtidigt en oändlig sorg. Jag var 32 år.

17.Ditt första egna boende,vart var det och hur var det? Vad kostade det:)?

17. Mitt första och enda egna boende var när din far och jag separerade och jag under en kort tid hade egen lägenhet i Hörby. Hyran minns jag inte ens vad den var:).

19.Vad ser du fram emot mest med pensionen?

19. Att få några år tillsammans med min man där vi slipper leva ett inrutat liv utan kan göra vad vi vill när vi vill. Vi har så många roliga saker som vi vill göra.

20.Drömmer du ofta och kommer du ihåg dina drömmar?

20. Jag drömmer faktiskt väldigt lite numera, men när jag drömmer kommer jag oftast ihåg det.

21. Vilken grupp tillhörde du i din ungdom? (Nördar,raggare tex)

21. Först Mods och sedan jag flyttat till Värnamo var det nog litte raggare ett litet tag.

22.Om du skulle flytta till ett annat land nu,vilket skulle det vara och varför?

22. Norge. Det är så himla vacker natur där och klimatet passar mig.

23. Vilken var din första bil?

23. En gammal Austin A40 som var rena dödsfällan:)

24.Vad kände du när du skiljde dig första gången med ett litet barn  att ta hand om? Visste du att du skulle klara det eller var du rädd?

24. Jag har aldrig varit rädd att kasta mig ut i det okända. Att klara sig ensam med ett barn, var inte så svårt då. Jag fick ju ett jobb snabbt och bostadsbidraget var generöst, så det gick rätt bra.

25. Har du haft någon som varit din absoluta ledstjärna i ditt liv,någon du sett upp till och velat bli som?

25. Inte någon som jag beundrat sådär ohämmat, men jag vet att jag ofta tänkt att jag skulle fostra mina barn som mor fostrade mig.

27. Vad betyder pengar för dig?

27. Överlevnad. Om jag bara har pengar så jag klarar mat o boende, så ser jag allt över det som en stor bonus.

28.Blir man någonsin nöjd med livet?

28. Jag känner mig nöjd med min tillvaro, men jag är inte färdig med livet och säger som mor sa nästan ända in i slutet. "Jag har inte tid att dö nu" :).

29. Vad är du speciellt stolt över att du skapat i ditt liv?

29. Två friska barn som det gått riktigt bra för.

30. Vad skulle du säga till din mor om du fick prata med henne i 30 minuter igen?

30. Jag känner inte att jag behöver säga något mer än det jag satte mig ner och sa till henne innan hon flyttade till särskilt boende. Jag tog mig tid att berätta för henne att jag tyckte att hon varit en perfekt mor och att jag inte hade kunnat önska mig bättre. Att jag beundrade hennes styrka hon haft genom livet att klara av de situationer hon hamnat i. Att jag älskade henne. Det känns hur bra som helst att ha gjort det face to face:)

Jag vill tacka mamma(Karin Hägg för övrigt:)) för de ytterst ärliga svaren. Jag vet att flera av er instinktivt kommer att säga att er mor inte kommer att svara på dina frågor,,men det kostar dig ingentig att fråga,jag lovar. Skriver man ett mail eller varför inte ett hansdkrivet brev och ger dem ett bra tag att svara ska du se att det kanske en dag kommer.

För min del kommer bilden av en 4 åring ensam vid en spis att vara fastetsad i mitt minne så länge jag finns,på gott och ont.