Början av karriären!

Ja jag ska definitivt inte sitta och vara karred över Crappy tattoos utan att visa  hur det såg ut när jag först började tatuera. Rotade fram albumet från Höör där jag startade,så alla de första bilderna i inlägget kommer från de första månaderna till året av min karriär som tatuerare.

Där är en viss skillnad på djupet och förståelsen för ansikten man gör un och då,men då var det vad jag kunde tänka fram. Vi hade ingen dator alls för referensbilder,ingen skrivare,inte mycket att jobba med,men å andra sidan kunde man bara göra sitt bästa och det var alltid gott nog:) Här har vi en Cover på en dolk som han och hans polare tatuerade in allihopa i Danmark för jättelängesedan.

 Sen hoppade man från stil till stil för man hade ingen egen! Det var pärmar med färdiga motiv som gällde och däri valde man den man gillade allra bäst. Alla valde samma;) Därav kom önskan att rita om vart färdigritat motiv så att det var lite unikt för personen.

 Tribalarmbanden,,,oh hess. Jag har varit med om att "förstöra" alla andra framtidsplaner p åen helarm mången gång om,men det var otroligt populärt då och alla skulle ha en. Jag gjorde vad som efterfrågades och var djävligt glad för det,för tribal kunde jag! Ska inte säga att jag tycker det är mindre snyggt nu,det är en era och alla stilar  har sin tid:)

  Och delfinen,,,yess,de har jag också satt min beskärda del till livet;)

 Indianarmbandet! Omåttligt populärt då,och efter en hög gjorda dog det ut lite,därför höll jag på att trilla av stolen när drömfångarna bli populära nu igen!

 Namn har ju alltid varit eftertraktat,dock var det sitt EGET namn man skrev på den tiden ,inte sina barns;)

 Svanktribalerna har jag varit med om att sätta en hög med,det var nästan lönade band! Här är jag superpartisk,jag tycker fortfarande det är superfint och är de bara välgjorda och väldesignade så är de fortfarande en fröjd för mitt öga:)

 Jag fick snabbt göra hela Höörs 18-25 åriga manliga befolknings ryggtribaler så fort de första jag gjort började synas. Alla egendesignade med 3-4 val åt kunden att välja mellan. Vilka tider det var;)

 Nu hoppar vi iväg i tiden och landade i Ystad efter att jag slutat i Höör . Här var jag den enda som tatuerade,ingen partner i studion som var bättre på det ena eller det andra och då fick jag helt enkelt se till att vara bra på det folk efterfrågade. Det syns rätt mycket på jobben. Plötsligt vågade jag släppa loss.

 Jag började ta tag i färg mer. Hade alltid fått höra att färg är svårt,och då var det så. Det tog många många år innan jag insåg att  färg inte alls är svårt,det är bara att köra!

 (Det röda på bilden är fotofickan som skapade effekt,inget på kunden alltså)   Här någonstans började jag våga skugga mer och färga mer.

 Här någonstans träffade jag min Kapten,,,Jag kan avslöja att jag är fortfarande lika kär i honom som den första dagen jag insåg att han var öppen för förslag;)

 Ja jösses vilken resa;) Jag ska se om jag kan hitta de första fotona på de första tatueringarna någon dag. De ligger nerpackade i en flyttlåda någonstans,men en dag kommer dem här med;)