Dagsvandring

Ibland blir jag lite låg och filosofisk och vet inte riktigt vad jag ska göra med min dag. Efter att dagens alla måsten var uppfyllda tog jag istället en vandring rätt ut i staden. Jag kör förbi en massa ställen var dag som jag tycker är vackra,men jag stannar aldrig  vid dem och verkligen myser ner mig.

Idag var det dax.

Turen gick förbi den gamla kyrkan som vilken dag som helst kan bli mitt hus,,,vilken dag som helst.

 Ner i de lite lugnare gränderna  bakom gågatan vid bäckahästens cafe.Där luktar det fortfarande solbränt 40-50 tal.Tiden står lite stilla just där.Älskar att stå i de kvarteren och inbilla mig hur det såg ut just då. Tillockmed gatuskyltarna är vackra för sören.

 Mot klostret och de prydliga blomsterbäddarna

 Ner till parken där jag aldrig riktigt har varit.Den är förvånansvärt stor och underbart skön. Märkte hur illa jag saknar doften av skog och hur sällan det är  jag får chansen till det nu för tiden. När jag var 16-17 hatade jag all tid jag hade att göra ingenting,nu tycks jag inte kunna ta mig tid nog att ens ta mig ur studion för att ens  andas.

 Har du någonsin haft känslan att någon tittar på dig;)?

 Hittade ett magnoliaträd som fortfarande blommade i parken. Lånade med mig lite nyfallna blad att snusa på,lika stora som min hand.

Förbi den underbara träpaviljongen där man kan äta en anspråkslös lunch. Inuti är den vansinnigt vacker och jag kan se forna stora dagar då det dansades här. Vi dansar inte längre.

 Tillslut kommer man till kyrkogården,och det har alltid varit ett favoritställe för mig. Älskar att kolla på gravstenarna och lyktorna.Sjukt sorgligt men sjukt vackert,lite som en dödens kollonilott.

 Hittade ett litet kapell som står öppet för alla med mjuk musik i luften och stolar om man vill ha en liten paus. Älskar kyrkor och kapell,inte för religionens skull  utan för att de är så hysteriskt vackert byggda (för det mesta). Valv och blyglas borde inte tillhöra kristendomen enbart.Tänk om folk började bygga lite mer så i sitt hem och kanske finna lite mer lugn där.

Gick in i minneslunden och började gråta.

Hela den lilla fontänen var full av buketter som folk lagt där,,nästan som om de väntar på att de skulle hämtas av den saknade familjemedlemmen/maken.

På vägen till kyrkogården hade jag känslan av att om jag dör idag är jag ändå väldigt nöjd. 

Där kände jag  att så var inte fallet. Jag vill inte bli en anonym gravsten som ingen längre sköter.

I will not go gentle into that good nigth.

 För nog är det en brudbukett som ligger här. Hatar orättvisan att jag en gång ska behöva vara utan Kapten vare sig det är han eller jag som drar först.

 Hittade en Spireahäck på vägen hem och drabbades som alltid av jättehemlängtan. Vi hade en magiskt vacker Spirea i Fulltofta som alltid stod i  full blom när det  var dax att sluta skolan. Mjuka gräsmattor och cykelturer till badet låg framför en i  en för ett barn oändlig tid.

 Hittar fler och fler hus som jag inte lagt märke till i Ystad,de få stackarna som undkom 50talets jävla rivhysteri. Jag ska visa er i ett kommande inlägg hur och vad som tagits bort och ersatts av brunröd tegelångest.